Skrivet 11/11 23.30

Att resa i Thailand är stökigt. Köper man dessutom den billigaste resa som finns att tillgå så blir det ännu stökigare. Sitter på en arton timmars båt/bussfärd från Koh Phangan via Don Sak till Bangkok, och detta kan nog klassas som en av mina mer.. Förvirrade upplevelser.
Det finns ingen som helst form av organisation och unisont tänkande, alla har egna biljettsystem och egna avgifter. Mellan båten och den slutliga bussen till Bangkok blev vi runtskjutsade till olika ställen i tre timmar, än ihopträngd med elva andra på ett lastbilsflak, än i en luftkonditionerad privattaxi. Bussar i militärbuss-i-tredje-världen-form är också vanligt förekommande, med klassiska fläktar i taken som bidrar mer till än känsla av storm än en känsla av svalka. Fem minuters färd, sen en kvarts väntan på en stol i ett gatukök, där man visar upp bussbiljetten. De river biljetten, sen får man hoppa på en buss, är detta bussen som ska ta mig till Bangkok? Nej, tio minuters färd, dethär var bara bussen som skulle ta mig till ett biljettkontor. På biljettkontoret kollar de på min rivna bussbiljett och säger att nej, det går tyvärr inte, denhär biljetten är redan riven, gå längre ner på gatan och skaffa en ny. Efter en halvtimme blir man uppplockad igen. Är detta minivanen som ska ta mig till Bangkok? Nej, detta var bara minivanen som ska ta mig till en kiosk. I kiosken kollar de på min nya biljett, tar den och ersätter med ett klistermärke man får ha på tröjan. På stället efter det ersätter de klisitemärket med ett annat klistermärke, och lägger till ett sidenband om handleden. På stället efter klipper de i sin tur av sidenbandet. Det ska va extra klistermärke istället. Sen blir man upplockad, är då detta bussen som ska ta mig till bangkok? Nej.
Det finns inga svar på frågor, för thailändarna förstår inte frågorna. Det finns ingen information, inget intresse avatt hjälpa till och inte ett enda säkerhetsbälte.

Jag sitter nu äntligen på den rätta bussen till Bangkok. En dubbeldäckare som, osmakligt nog, är utvändigt dekorerad med eldsflammor och extacy-hallucinationer. Men den har ac, och fällbara säten, och till och med en filt till alla. Elva timmars oavbruten resa på denna. Trodde aldrig jag skulle definiera det så här men: Aah, lycka!

Ser väldigt städat ut med tanke på hur lång tid det tog i duschen för att få färgen ur håret. Efter detta gick jag hen och packade, hoppade på båten, och nu har jag lämnat killarna och koh phagan. Sitter i Bangkok. Ingen översvämmning här inte. Imorgon åker jag hem till Sverige. Kan fan knappt bärga mig!!

Rätt som det var så var det ljust igen, vi hittade en burk blå färg, startade krig och så helt plötsligt så hade jag inte längre tagit det lugnt med kroppsmålandet. Hade köpt ett billigt ful-linne dagen till ära, eftersom färgen inte går bort från kläder. Tur det säger jag bara!

Några svenska tjejer som bodde på vårt hotell. Malin, jag, Veronica och Lotta. Hade tagit det lite lungt med kroppsmålandet. Kände inte att det var min grej.

Jag vet inte riktigt hur man ska beskriva fullmoon party. Det finns ingenting som kan kallas för standard eller normalt. Det finns inget, förutom buckets och självlysande kroppsfärg som är vanligt förekommande. Alla andra händelser är helt unika.
Och helt kaos.

Det som kännetecknar fullmoon är väl lyckan och harmonin mellan människor. Under fyra dagar hörde jag inte ett elakt ord, och såg inte ett enda slag utdelas, så som det i vanliga fall alltid görs någonstans efter varje krogkväll. Men inte här.
Ingenting har blivit stulet och inga hus eller dekor förstörda. Inte ens en vält soptunna.
Och detta gäller för alla de 30 000(!!?) pers som någon påstod var där igår.

Det är en sjuk mix av folk från hela världen och det är sjukt många svenskar. Alla vill prata och umgås, och det finns inte ett spår av klassisk svensk jag-håller-mig-helst-till-migsjälv-och-mina-vänner-mentalitet. Lite hippie, lite trashigt, lite exotiskt, lite snyggt, väldigt dekadent, väldigt galet!

Ikväll smäller det. Det som alla väntat på. Fullmoon party. Vi har varit vakna tre dygn. Peppat sönder. Nu är vi sååååå trötta, pallar fan inte gå på fullmoon. Åker härifrån istället.......

Skojade.

Men det hade vart skönt. Uppdatering senare.

Vi är nog inte så bra backpackers har vi insett. Killarna ser somsagt vana ut i ryggsäckar, men det är bara rekvisita. Vi tar taxi till hotellrummet, taxi från hotellet till resturanger. Privata bussar. Vågar aldrig äta från gatustånd och finns det inte pool på hotellet blir det gnäll. Påminn mig om att jag ska skriva nånting bra om Thailand sen, för det finns mycket som är asgrymt, men hit åker jag nog inte igen. Tänk att bara några mil bort ligger Kambodja, Vietnam, Malaysia, Laos och Burma. Och här sitter vi i.. Thailand? Som vilken charter-Svensson som helst..

Äntligen är vi framme på Koh Phangan. Vi skippade Koh Samui för denna lilla ö, så att vi skulle slippa resa mer. Varje dag samlas mer och mer folk inför fullmånen på torsdag. De kommer i båtar som hattifnattarna i mumin gör när det åskar. Och det går inte att inte påverkas. Igår bestämde jag mig för att chilla, satte mig på hotellrummet med en alienfilm och var asnöjd. Då kommer Allan indansande i rummet: "Haaaaanna, följ med på poooooolparty!" ylar han, och tio minuter senare står jag mitt i ett skumdisko helt begravd i bubblor, och tycker inte alls det känns som om jag var femton på Grand igen. Stämningen här är helt sjuuk, överallt träffar man roligt folk, och man kan inte låta bli att vara så pepp!

6/11 23.15

Vi spenderade så mycket som möjligt av dagen utomhus. Såg till exempel Hua Hins omtalade strand för första gången, som inte alls var så go som ryktet säger. Träffade två mellaneuropeiska män som var mer eller mindre insane, som berättade om vilka av sina vänner de lyckats hooka med thaitjejer.

Jag kan också stolt claima att jag spanat den första snyga killen på min resa. En sjuukt rippad eldjonglör (eller whaat? Som om det vore ett yrke?) som inte såg asiatisk ut. Har visst blivit lite mindre kräsen inser jag när jag läser denna beskrivning.
Vi lyckades också virra tillbaka till vårt älskade thailändska foodall sen nån dag tillbaka, och fick återigen klämma i oss krabba, ris och wokade grönsaker för inga pengar. Efter det åt vi glass och drack en öl. Och vid det laget hade vi överstigit den summa som vi skulle betalat för ett bättre hotellrum.

Men val är val, och nu sitter jag här och bloggar för när jag försöker sova så måste jag hela tiden vakna igen och vifta bort imaginära vägglöss från min kropp.